Mångfald och enfald i psykologisk praktik – en reflektion om psykologisk kunskap 21/5-2018

Faktoid är ett ord som kom in i SAOL för ett par år sedan och betyder: ”föreställning som hålls för sann men är felaktig”. En väl känd faktoid är t ex att en grävling inte slutar bita om den inte hör att benet bryts och att en därför bör ha ett knäckebröd i stöveln, eller att en kan få kramp om en badar direkt efter maten. Jag kom att tänka på detta när jag idag, 21/5, lyssnade på PP3 i SR som tog upp Rorschachtestet och hade bjudit in en psykolog som skulle berätta om det. Anledningen till temat var att Jordan Peele precis har släppt nyheten om sin kommande film, en skräckfilm som kommer att heta ”Us” och ska visas på biograferna om ett år. Filmen presenteras med en symmetrisk, svartvit bild där konturerna av två profiler anas. Lite som en rorschachtavla!

Ganska snart under radioinslaget märktes att den kollega som åtagit sig uppdraget att berätta om rorschachmetoden inte alls kände till den och glatt delade med sig av faktoider och lösryckta fakta som han inte kunde besvara några följdfrågor kring alls. Han visste att berätta att Rorschach inte är en ”vetenskaplig metod”. Han hade utbildats på KI och där hålls ”en hög vetenskaplig standard och då får vi inte lära oss det här”. Han hann också med att förklara att psykoanalys är gammalmodigt och inte heller uppfyller kraven på vetenskaplighet eller evidens. Både psykoanalys och Rorschach kallades för övrigt för ”flumpsykologi” i inslaget. Det nämndes också, lite raljerande, att Rorschach är en metod som psykologer behöver genomgå en utbildning i för att kunna arbeta med. Att metoden är avancerad och komplicerad tycktes alltså vara ett tecken på att den inte är vetenskaplig.

Det var trevlig radio som ofta i P3; ungdomligt, skojigt och lättsmält och kollegan gjorde bra ifrån som radiopratare, men som yrkesperson, som kollega, väcktes många frågor hos mig: Vad har hänt med kunskapsbegreppet inom psykologin; med begreppet vetenskaplighet och med vår syn på fakta?  Hur kommer det sig att en välutbildad person menar att det är förenligt med ett evidensbaserat förhållningssätt att uttala sig om en metod som personen inte alls har någon kunskap om? Är komplicerade, krävande psykologiska arbetsmetoder onödiga och ovetenskapliga? Här rörde det sig om ett väl beforskat område: Rorschachmetoden, och kunskapen finns att hämta här hemma i Sverige, idag. Ändå är det uppenbarligen inte giltig kunskap. Och han är inte ensam om att hantera sin professionalitet på det här sättet.

I maj-numret av Psykologtidningen fanns följande citat att läsa: ”All evidensbaserad psykologisk behandling är baserad på manualer eftersom behandlingsforskning går till så, därför frågar jag vid uppföljningarna om de utgår från manualer när de arbetar, annars rekommenderar jag att de åtminstone läser in sig på befintliga manualer, säger han” (uttalande av leg psykolog ang gransking av psykoterapi-leverantörer i Region Skåne).

Hur kan det vara möjligt att en kollega, i media, kan hävda att all evidensbaserad psykologisk behandling är manualbaserad?

Vårt ämne, psykologin, är relativt nytt som vetenskapligt område men att tänka om människan har varit något som vi sannolikt har ägnat oss åt sedan tidernas begynnelse. En stor del av vår samlade psykologiska kunskap har genererats utan RCT-studier och mycket av den kunskap som vi baserar vårt arbete på saknar evidens i den mening som många idag har lagt i begreppet. Ändå har vi stor nytta och användning av dessa pionjärers insatser för att pröva tankar och föreställningar som funnits om människan sedan länge. Förutom giganter som Pavlov, Bowlby, Freud finns forskare inom många andra kunskapsfält som också försöker förklara och förstå människan; inom etnologi, antropologi, sociologi, filosofi osv.

Vi försöker förstå vad det är att tänka och känna, att uppleva och förstå sig själv och andra. Sådana är de frågor som många vill få stöd och hjälp i att utforska, ibland tillsammans med en psykolog. Att möta en annan person som kommer till mig med ett lidande, en fråga, en oro kräver att jag som behandlare har kunskap om en mängd olika områden som rör psykologi. Jag behöver vara väl insatt i anknytningsteori, inlärningsteori, socialpsykologi, utvecklingspsykologi, personlighetspsykologi, vetenskapsteori osv för att kunna hantera och bearbeta det som händer i samtalet.

Det narrativ som gäller generellt i samhället idag är att det enbart är KBT som är evidensbaserat, och är den enda psykologiska behandlingsmetod som hjälper vid psykiska lidanden. Många gånger möter vi patienter eller klienter som inte vill ha psykologisk behandling; de vill ha KBT vilket för många människor idag har blivit samma som psykologisk behandling. Men en erfarenhet som jag delar med många andra psykologer är att vi också möter många som berättar att de fått god hjälp av KBT; nu kan de gå till jobbet och klara en vardag, men de mår fortfarande inte bra och undrar om det finns hjälp att få. Och visst finns det det!

Den massiva kritiken mot metoder och teorier inom det psykodynamiska fältet har skapat ett stort behov av ”bra” forskning vilket har lett till att vi idag har en god evidens även med kvantitativa mått för mycket av det vi gör. Vi som lärt oss behärska metoder som vi i vår kliniska vardag vet är verksamma och användbara behöver, när vi utsätts för kritik, samla in data som våra kritiker kan förstå och förhoppningsvis även ta till sig. Därför finns det idag mängder av studier som påvisar att både den psykodynamiska teorin och rorschachmetoden är användbara i rätt sammanhang, med rätt utövare. Metoderna omprövas ständigt, vidareutvecklas och modifieras när så behövs, utifrån forskningsresultat. Dessa forskningsresultat kommer från studier där metoden anpassats efter det som ska undersökas: ibland är det RCT-studier, ibland kvalitativa metoder. Allt behövs för att vi ska lära oss mer om människan.

Rorschach-metoden är en sådan metod som har kritiserats för allt möjligt. Det har skrivits böcker om hur farlig metoden är och det har till och med ställts krav på att den ska förbjudas, både i USA och i Sverige. För många år sedan (2005)  ledde detta till att man i USA lät en oberoende forskare titta på den samlade kunskapen om Rorschach och detta landade i ett ”White Paper” (”The status of the Rorschach in clinical and forensic practise: an official statement”) som menade att det inte fanns någon grund för ett förbud. Tvärtom stod sig Rorschach mycket väl i relation till övriga metoder för att undersöka personlighet.

I min kliniska vardag ser jag det som självklart att informera mig om min patient, så bra som möjligt, för att utifrån denna information kunna ge behandlingsrekommendationer. Utifrån den person som jag lär känna väl (dvs diagnostik) kan jag med relativt stor säkerhet föreslå KBT, BT, PDT eller eventuellt fokus på sociala insatser och veta att jag har matchat ett individuellt behandlingsbehov med rätt form av behandling. Denna rekommendation har ofta ganska lite med den eventuella psykiatriska diagnosen att göra och baseras framförallt på personens motivation, kognitiva förmåga, tidigare erfarenheter, förväntningar, sociala situation osv. I denna bedömning är ofta Rorschach, tillsammans med flera andra bedömningsmetoder, en viktig beståndsdel. Jag använder de metoder jag behärskar och behöver använda för att tydliggöra problematik och resurser hos just den person jag möter.

Kanske behöver dagens psykologstudenter få mer kunskap om evidensbaserad praktik än ett ensidigt fokus på evidensbaserade metoder? Metoderna står inte för sig själva utan samtliga utredningsmetoder kräver en duktig, erfaren psykolog med kunskap om hur ett psykologiskt test ska administreras och tolkas och inte minst hur relationella aspekter påverkar utfallet. Min definitiva uppfattning är att människor generellt är komplexa varelser och att varje individ både har gemensamma drag med oss andra men samtidigt är unik, och därför krävs att vi utökar vår behandlingsrepertoar istället för att begränsa den, vilket tycks vara en trend sedan en tid tillbaka. Titta på socialstyrelsen rekommendationer när det gäller behandling av depression t ex! Rorschachmetoden är väl anpassad för att fånga in det unika. Det är inte en metod för att kategorisera i psykiatriska grupper eller diagnosticera i kategorier utan används för att förstå det unika hos en person.

Totalitära idéer har idag ett starkt genomslag både i samhället i stort och inom vårt arbetsfält. Idag, 21 maj, är det Världsdagen för kulturell mångfald för dialog och utveckling, en dag som proklamerats av FN. Och visst är det slumpen som spelade in när radioreportaget råkade sammanfalla med denna dags tema. Slumpen är ju ofta en parameter att räkna med när vi ska förutsäga och förstå. Men värnandet om kulturell mångfald och en förhoppning om dialog och utveckling är viktigt för mig. Min önskan är att vi psykologer arbetar hårt och målmedvetet för att klara av att hantera människans psykologiska mångfald. Med vår kompetens, professionalitet och fortutbildning följer ett ansvar att värna om just detta.

Cecilia Kallenberg, leg psykolog/psykoterapeut, privatpraktiserande, bland annat som lärare i rorschachmetoden enligt både Exner och R-PAS.

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

N Y H E T S B R E V – 1

N Y H E T S B R E V – 1

Bästa medlemmar,

Så har vi nytt namn och kan börja resan mot att bli en förening för alla som arbetar med fördjupade personlighetsbedömningar inom olika områden.

Vi vill göra hemsidan till ett nav i att kunna dela och sprida texter och utbildningar, men också att kunna hitta varandra.

Kom gärna med idéer om vad som skulle vara värdefullt, men till att börja med har vi tänkte på några saker som skulle kunna vara till nytta för er medlemmar:

  • Möjlighet att annonsera med namn var ni finns och eventuellt erbjuder för tjänster.
  • Medlemmar kan också annonsera relevanta utbildningar och sammankomster på sidan.
  • Medlemssidor endast för medlemmar med:
    • Medlemsmatrikel, inte minst för att upptäcka vilka som finns på lite närmare håll
    • Ämnesfora för t ex Rorschach- och Warteggtestet där medlemmar kan diskutera t ex scoring och tolkningsfrågor med varandra.

För syftet finns ett kontaktformulär under ”Föreningen/Bli medlem” på hemsidan.

Glöm inte att betala medlemsavgift och bjud in dem ni tror också är intresserade av att vara med och bidra till att göra föreningen till en tydlig plats för att dela kunskap om och värdet av att försöka förstå människan bortom diagnoser och algoritmer.

Med varma hälsningar

Styrelsen

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The Crisi Wartegg System (CWS) Manual for Administration, Scoring, and Interpretation

The Wartegg Drawing Completion Test (WDCT) is a semi-structured, graphic, performance-based personality test, created by Ehrig Wartegg (1939). With a foundation in Gestalt and Psychodynamic theory, the WDCT has been used widely throughout Europe, South America, and Japan, but only recently has become available in the United States. Initial scoring systems for the WDCT were considered cumbersome and lacked research-driven validation. In response to these factors, Alessandro Crisi, following years of clinical practice and research, developed the Crisi Wartegg System (CWS; 1998, 2007), a normed and standardized administration, scoring, and interpretation system for the WDCT. Over the past three decades, Dr. Crisi has refined and expanded the CWS through research, broadening the scope of the measure, and increasing the accessibility of the system to clinicians. This manual provides a comprehensive guide to the CWS, made available to English-speaking clinicians for the first time.

https://www.routledge.com/product/isbn/9781138566880?source=igodigital

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Boktipset: Rorschach Assessment of Psychotic Phenomena, By James H. Kleiger

: Clinical, Conceptual, and Empirical Developments.

With the publication of the present volume, we are even more indebted to Dr. Kleiger for the single best introduction to a century of theory and research on applications of the Rorschach to an understanding of disordered thinking. Of particular importance in this regard is his inclusion of recent cutting-edge applications of the technique such as the Rorschach Performance Assessment System (R-PAS) and abbreviated card set methods. Yet what is most significant about the book is that it is not simply an updated, second edition of his earlier work. Rather, it has been an occasion for reexamining and deepening his analyses of a host of critical issues, For example, he offers readers a multidimensional conception of disordered thinking, moves beyond the focus of Rorschach scores to an appreciation of their linkage to a host of psychological, psychoanalytic, developmental, and neuropsychological concepts, and suggests more sophisticated clinical applications of the Rorschach to the diagnoses of psychotic conditions. Supplanting its predecessor, Dr. Kleiger’s new work is now the essential reference for researchers and clinicians with serious interest in the Rorschach and the study and treatment of disordered thinking. ur förordet av Martin Leichtman

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Friday 21 july, 2017 Plenary Session: Case study

 

Samma material – Rorschach och TAT ifrån en ung man med Aspergers, som Justine McCarthey, Tavistock London, träffat för bedömning inför psykoterapi, och sedan fortsatt att träffa en gång i veckan under tre år – behandlades av tre personer ifrån tre rorschach-skolor; CS (Noriko Nakamura Japan), R-PAS (Greg Meyer USA) och Parisskolan (Catherine Azoulay Frankrike).
http://www.rorschachparis2017.org/Programme/Vendredi_21_juillet_2017/en

Väldigt intressant, och berörde indirekt ett underliggande tema för konferensens – ett försök att åter överbrygga splittringen mellan R-PAS och CS som uppstått efter John Exners död.

Fallet handlade dock om en man med Aspergers och tyvärr kom frågor upp mot slutet om diagnosen verkligen kunde stämma, baserat på personens svar i Rorschach. Både frågor och svar tyckte jag visade hur lång väg det är kvar till att få en mer koherent förståelse av vad kognitiva ”funktionsutmaningar” inom AST är, och hur de är en del av grunden i en persons interagerande med världen och kan vara – inte synonyma med utan – en bidragande orsak till en persons psykiatriska symtom och negativa föreställningar om sig själva och omvärlden.

Om personen via en psykoterapi kan få hjälp att överbrygga de svårigheter som uppstår i de utmaningar som alla möter under utvecklingen – som t ex formandet av en sammanhängande identitet och självbild eller förståelse av andra som realistiska och sammanhängande personer med ett eget tänkande, kan personen mogna och må bättre psykiskt.

Det är fantastiskt om performancebaserade personlighetstest kan hjälpa oss att överbrygga den klyfta som ofta uppstår i själva kommunikationen – den svårighet personer med AST har att kommunicera sin inre värld på direkt fråga, och även de svårigheter vi kan ha att förstå dem när de försöker göra det – the double empathy problem. Rorschach och andra performancebaserade test innebär möjligheter som behöver utforskas vidare, och vi kanske kan utveckla extended inquiries som passar personer med npf bättre. Inte för diagnostik av ett tillstånd utan för att bättre förstå personen och kunna göra rekommendationer för behandling.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

RORSCHACH CONGRESS PARIS 17-21 July 2017 – Developments in projective research and practice. Emerging issues and discoveries

Nu har jag kommit hem från Paris; trött men glad! Kongressen var intressant men för min del var nog det allra mest värdefulla att få umgås med kollegor; både från Sverige och från andra delar av världen. Jag tycker att mångfalden av bidrag visade på att Rorschach och andra metoder (projektiva) används på ganska många olika sätt beroende på vilken syn på vetenskaplighet och användbarhet som råder i olika länder. Jag tycker mig se att det har utvecklats två dominerande skolor: den amerikanska och den franska (Obs! helt egna beteckningar!). Här i Sverige ligger vi definitivt mycket nära det amerikanska sättet att tänka kring evidens, klinisk tillämpning osv. medan det franska sättet att förhålla sig till forskning och tillämpning sannolikt är mer troget klassisk psykoanalys. Metoder som berördes, förutom Rorschach, var Wartegg, TAT och andra narrativa metoder och teckningstest.

Flera saker har fastnat i minnet och här kommer några:

  • Den panelpresentation som Therapeutic Assessment-gänget gjorde under ledning av Stephen Finn, med berättelser från terapier där processen lett fram till ”safe surprises”. Det var verkligen kliniskt relevanta historier som delgavs oss från alla möjliga delar av världen. Vår egen Lena Lillieroth var med och gjorde en mycket fin presentation av ett utmanande case som hon arbetade med under flera år.
  • Björn Sahlbergs genomgång av Vargmannens Rorschach-protokoll var spännande och anknöt till den franska psykoanalytikern Piera Aulagniers teori om pictogram; en teori för att kunna begripliggöra representationer och psykotiskt fungerande. Jag var med i höstas då han på en av föreningens seminariekvällar berättade om protokollet och att få höra detta igen, i en något omarbetad form, gjorde att teorin blev lite mer begriplig för mig.
  • Malin Holm och jag presenterade också och vi fick mycket positiv respons. Kanske kan vi göra om det på ett seminarium i höst? Det är ett mycket intressant case och det skulle verkligen vara roligt att få diskutera materialet.
  • En briljant poster av Jim Kleiger om ett komplicerat fall där Rorschach kunde bidra med ovärderlig information om en väl dold, psykotisk tankeprocess.
  • Och mycket annat…

Sedan har vi i föreningen också passat på att prata med andra föreningsrepresentanter om hur de arbetar. Vi åt till exempel en lunch med Greg Meyer, Joni Mihura och Phil Erdberg för att stärka banden mellan R-PAS och oss. De var angelägna om att få veta vad de kan hjälpa till med när det gäller undervisningsmaterial och fortbildning. Förhoppningsvis kommer vi att kunna ha handledningsseminarier via webben för erfarna rorschachare, i smågrupper med Joni som handledare. Hon var mycket entusiastisk inför idén. Fortsättning följer!

Sommarhälsningar från Cilla Kallenberg

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Öppet styrelsemöte måndag 26 juni, 18.00, för samtliga medlemmar

Vi har vårt sista styrelsemöte före sommaren måndag 26 juni, 18.00, och bjuder in samtliga medlemmar till detta.

Vi har börjat en diskussion om föreningens framtid som det är angeläget att också ni deltar i. Varför finns föreningen? Vi vill utbilda, sprida information, dela forskningsläget men också påverka och bilda opinion. Vad kan vi göra för att tydligare igen ta plats inom psykologkåren, inom vård och behandling och på universiteten. Hur många arbetar idag med personbedömningar på ett mer heltäckande sätt? Hur kan vi använda sociala medier, Facebook etc. Behövs det en förening eller räcker det med diskussionsforum? Eller både en Rorschachförening som specifikt värnar denna metod samt ett mer öppet diskussionsforum på nätet som mer övergripande driver frågan om test, personbedömning och personlighetstestning. Ska föreningen byta namn? Om vi ska ta en tydlig plats på psykologidagarna om två år hur ska vi då strategiskt jobba redan idag? Hur tar vi debatten och forskning och evidens?

Detta är ett exempel på frågor vi idag diskuterar i styrelsen. Kom och gör din röst hörd måndag 26 juni, 18.00. Åsögatan 148, Sahlberg Analys & Urval, Stockholm. Vi undersöker möjligheten att vara med på Skype och t ex livechatta. Det går också bra att maila synpunkter och idéer.

Bästa Hälsningar

Björn

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Heldagsseminarium med Lotta Svensson om barnorienterad familjeterapi och Tejping 21/4-2017

Vi var åtta deltagare från olika verksamheter: socialtjänsten, BUP, skola som kom till Ericastiftelsen för att vara med på seminariet om BOF och Tejping. Jag hade egentligen ingen kunskap om metoderna innan, förutom det lilla jag fått veta på Lottas kvällsseminarium i våras. Mitt eget intresse handlade primärt om att bredda min repertoar av metoder för att arbeta med kris- och traumabearbetning. Jag möter mycket sällan yngre barn utan träffar främst tonåringar och unga vuxna och BOF riktar sig ju primärt mot barn upp till elva års ålder, medan Tejping däremot kan passa alla åldrar. Många gånger är orden svåra att få tag på för den som bär på svåra upplevelser som en aldrig egentligen har kunnat prata om eller beskriva, och då behövs vägar för att kunna kommunicera ”icke-språkligt”. Tejping kan säkert vara en sån väg för gestaltning av upplevelser och jag skulle tro att det kan vara en metod som kan passa ganska många, oavsett ålder.

Lotta arbetar som skolpsykolog i Uppsala och använder BOF och Tejping både med barnen hon möter i utredning och behandling och med personal och föräldrar. Att använda lekmaterial för diagnostik och behandling tillsammans med barn är ju etablerat och välkänt, men att även använda lekmaterialet med vuxna är kanske inte lika självklart. Lotta menar att det kan fungera klargörande i handledning att använda dockorna för att gestalta situationer i jobbet och det kan också hjälpa föräldrar att förstå sitt barns erfarenheter och upplevelser bättre; med andra ord stärka mentaliseringsförmågan. En viktig poäng som Lotta lyfte upp var att det, i arbete med vuxna, är bra att alltid ha materialet nära tillhands så att det enkelt går att introducera sandlådan, dockorna eller tejpingen utan att det uppfattas som en så stor sak: ”Det här hjälper mig att se/förstå hur det var/vad som hände”.

Förmiddagen ägnades åt en genomgång av teori och metod och Lotta hade med sig dockor, möbler, djur och annat som hör till BOF-materialet. En liten portabel sandlåda hade också fått följa med från Uppsala. På eftermiddagen fick vi tillgång till ett terapirum på Erica och fick chansen att träna lite med hjälp av rollspel och Lottas coachning. En intressant, intensiv och rolig dag! Tack, Lotta!

Cilla Kallenberg

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Cecilia Kallenberg berättar om Rorschach i Morgonpasset SR P3

(Från Morgonpasset:) De allra flesta har någon gång sett en film eller serie där en terapipatient får svara på vad de tycker att en bläckfläck ser ut som. Just det där – Rorschachtestet, som det heter – ska Martina, David och Victor prata med psykologen och Rorschachspecialisten Cecilia Kallenberg med. Hur gör man det? Varför gör man det? Och vem var Rorschach? Lyssna på Morgonpassets gästpodd genom att klicka här!

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail