Blogg

Från projektiv till performancebaserad, till …

Performancebaserade personlighetstester (PPT) är testmetoder som har det gemensamt, att de kräver att resondenten utför en uppgift som är utformad för att framkalla information om personligheten i handling (Viglione, 2010). Det kan vara till exempel att avsluta en mening, berätta en historia, eller beskriva en visuellt stimuli i ord. Uppgiften är som regel ofullständig, motsägelsefull eller dubbeltydig och respondenten måste förlita sig på sig själva i formulerandet av en lösning. Det maximerar effekten av individens egna tolkningar, bearbetningar och personlighet, på hens prestation (performance).

PPT föddes för snart 100 år sedan, inspirerade av de personlighetsteorier som var aktuella runt det förra sekelskiftet. PPT hade till syfte att framkalla omedvetna tankar eller känslor som påverkar perception och meningsskapande. Länge beskrevs dessa tester som ”projektiva” utifrån tanken att omedvetna föreställningar och påverkan skulle leta sig in i svaren. Det speglade teoretiska antaganden bakom tolkningen snarare än testernas performancebaserade natur, och det visade sig svårt att påvisa objektiva samband mellan testresultat och djupare omedveten dynamik, och resultaten var ojämna och svåra att replikera. Inledningsvis hade också de tester som fortfarande används idag, som t ex Rorschach och TAT, vaga normer för administration, scoring och tolkning.

Trots dessa problem så möjliggjorde testmetoderna unika svar som kunde säga något om respondentens unika livserfarenhet. De var inte tvungna att följa ett påtvingat språk för att beskriva sina perspektiv – de kunde använda sitt eget språk. De ombads inte att skatta sig själva – en testledare observerade och registrerade deras svar och gjorde en oberoende utvärdering med hänvisning till externa kriterier eller normer.

Värdet av performancebaserade personlighetstest

Martin och Frackowiak sammanfattar i en artikel från 2016 de främsta vinsterna med PPT, som också går förlorade när testerna används allt mindre bland annat eftersom de betraktas som svårare att lära sig och framför allt mer tidskrävande.

För det första kan PPT ibland vara det enda sättet i en utredning att upptäcka och förstå viktiga psykologiska problem och dysfunktioner, som  till exempel vid dissocierade tillstånd, inklusive trauma och utvecklingstrauma (Finn, 2007). Idag finns fMRI-studier (Bucheim et al, 2009, Asari et al, 2010, Giromini et al, 2017) som visar att PPT kan få tillgång till högersidig aktivitet i hjärnans limbiska system, och information som hjälper bedömare att observera fenomen som är svåra att få indikationer om med andra metoder, och inte går att upptäcka med självskattningsintrument.

Performancebaserade testmetoder är också möjliga att använda terapeutiskt för att ge klienter möjlighet att se sina problem med nya ögon. Denna användning av psykologiska tester har utvecklats av bland andra den amerikanske psykologen Stephen E Finn, som är väl känd och uppskattad av psykologer verksamma inom klinisk bedömning i Sverige. I Psykologtidningen 2015 beskrivs hur Therapeutic Assessment (TA), förenar utredning och psykoterapi i en process som kan kallas utredning som djuplodande korttidsterapi  (Lillieroth, 2015). I forskningsartikeln refereras en rad studier och gynnsamma forskningsresultat för bland annat öppenvårdspatienter, suicidala patienter, patienter i slutenvård, psykotiska patienter, patienter med personlighetssyndrom och suicidala krigsveteraner.

Inte bara i kliniska sammanhang, utan även inom arbetslivet och i organisationsutveckling, inleds utvecklingsinsatser med t ex chefer ofta med en slags terapeutisk bedömning (se DelGiudice, Yanovsky, & Finn, 2014). Även här används performancebaserade och andra testdata för att öppna upp låsningar, öka självkännedom och möjliggöra förändring och personlig utveckling (Church et al., 2016; Moyle & Hackston, 2018).

Vad beträffar mer specifika diagnostiska vinster med PPT inom området psykossjukdomar konstaterar James H. Kleiger, psykiatriker och auktoritet inom psykosområdet: ”Despite criticism about what is wrong or lacking in the Rorschach, advocates of the CS and R-PAS have steadfastly demonstrated the scientific validity of the Rorschach in assessing psychotic phenomena”. (Kleiger, J.H., 2017, s. 280). 2015 medgav de mest framträdande kritikerna av Rorschachmetoden (Wood et al, 2015) “First, we agree there is compelling evidence that 4 categories of cognitive scores-the ”Rorschach cognitive quartet”-are related to cognitive ability/impairment and thought disorder”.

Ordet ”performance” har alltid varit svårt att översätta till svenska i psykologtestsammanhang. Prestationsbaserade personlighetstest låter inte riktigt rätt. Uppgiftsbaserade är ju faktiskt var de är. Eller rätt och slätt psykologiska test?

Referenser

Asari, T., Konishi, S., Jimura, K., Chikazoe, J., Nakamura, N., & Miyashita, Y. (2010). Amygdalar modulation of frontotemporal connectivity during the inkblot test. Psychiatry Research: Neuroimaging, 182, 103-110.

Buchheim, A., George, C., Kachele, H., & Walter, H. (2006). Measuring Adult Attachment Representation in an fMRI Environment: Concepts and Assessment. Psychopathology, 39,136-43.

Church, A.H., Fleck, C.R., Foster, G.C., Levine, R.C., Lopez, F.J., & Rotolo, C.T. (2016). Does purpose matter? The stability of personality assessments in organization development and talent management applications over time. Journal of Applied Behavioral Science, 52, 450–481.

DelGiudice, M.J., Yanovsky, B., & Finn, S.E. (2014). Personality assessment and feedback practices among executive coaches: In search of a paradigm. Consulting Psychology Journal: Practice and Research, 66, 155–172.

Finn, S. E. (2007). In our clients’ shoes: Theory and techniques of Therapeutic Assessment. Mawah, NJ: Earlbaum

Giromini, L., Viglione, D. J., Zennaroa, A., & Cauda, F. (2017). Neural activity during production of Rorschach responses: An fMRI study. Psychiatry Research: Neuroimaging, 262, 25–31.

Kleiger, J.H. (2017). Rorschach assessment of psychotic phenomena: Clinical, conceptual, and empirical developments. New York, NY, US: Routledge/Taylor & Francis.

Lillieroth, L. (2015). Therapeutic Assessment – utredning som intensiv korttidsterapi. Psykologtidningen 2015(2), 26-29

Martin, H, & Frackowiak, M. (2017). The value of projective/performance-based techniques in therapeutic assessment. M SIS Journal of Projective Psychology & Mental Health, 24, 91-95.

Meyer, G.J., Viglione, D.J., Mihura, J.L., Erard, R.E., & Erdberg, P.  (2011). Rorschach Performance Assessment System: Administration, Coding, Interpretation, and Technical Manual. Toledo, OH: Rorschach Performance Assessment System.

Moyle, P., & Hackston, J., (2018). Personality Assessment for Employee Development: Ivory Tower or Real World? Journal of Personality Assessment, 100, 507-517.

Viglione, D.J. (2010) Performance‐Based Personality Measures, In Corsini Encyclopedia of Psychology. Vol. 3, 1192-1194

Wood, J.M., Garb, H.N., Nezworski, M.T., Lilienfeld, S.O. & Duke M.C. (2013). A second look at the validity of widely used Rorschach indices: comment on Mihura, Meyer, Dumitrascu, and Bombel. Psychological Bulletin, 141, 236-249.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Experter kan verka dyra tills du hyr en amatör…

En kritik av DISC-testet har seglat upp efter en granskning i tidskriften Filter  länk. Önskan att snabbt och helst digitaliserat göra urvalsbedömningar gör att enkla lösningar säljer. Både testbolag och organisationer skulle kunna tjäna mycket pengar på en quick-fix-metod och sådana lanseras också med jämna mellanrum. Det kostar dock mer än det smakar i slutänden eftersom både människor och situationer är komplexa och inte så lätt låter sig kategoriseras. Metoderna blir i bästa fall verkningslösa och leder i värsta fall till reducering, stigmatisering och kostsamma felrekryteringar.

Det aktualiserar dock frågan om vad vi egentligen kan säga om människor, även med mer seriösa metoder, och hur. En som kommenterar är Anders Sjöberg – docent i psykologi med psykologisk testning som forsknings- och affärsområde. Han vidareutvecklar i sin blogg (länk) problemet med att mäta hur personlighet relaterar till t ex arbetsprestation eftersom idén om stabila personlighetsdrag – eller traits – visat sig vara till stor del en illusion. Personlighet är ofta situationsberoende. Paradoxalt vidhåller Sjöberg att de enda seriösa urvalsbedömningarna idag lutar sig mot femfaktormetoden (FFM) – en traitmodell. Han efterlyser mer dynamiska metoder för att komma åt samspelet mellan person och situation och hoppas på forskningen om teknikbaserade metoder.

Sjöbergs perspektiv är forskarens. Han försöker att hitta en modell inom laboratoriets fyra väggar som sedan skall stå sig i praktiken och här slår han i sitt metodtak. Där Sjöberg ger upp tar Greg Meyer vid i föreläsningen ”On Methods of Knowing in Psychology” (länk Youtube, Society For Personality Assessment 2018). Meyer är legitimerad psykolog och en av de internationellt mest framstående forskarna inom personlighetsbedömning idag. Meyer lyfter i mångt och mycket samma utmaningar som Sjöberg men vidareutvecklar den dynamiska ansats som Sjöberg efterlyser.

Meyer påminner om att psykologin inte egentligen har exakta mätmetoder med jämna skalsteg, vi bara agerar som om det vore så. Då egenskaper inte heller egentligen kan sägas existera oberoende av situation, kan olika typer av metoder inte väntas ge jämförbara resultat på samma sätt som t ex olika metoder att mäta blodtryck. Psykologiska begrepp som t ex ”introversion” finns inte i platonsk mening utan är beroende av mätmetod, introversion skattad av personen själv i ett femfaktortest, introversion hos en person som den skattas av kollegor, eller introversion som den framstår i ett performancetest som t ex wartegg.

Meyer förespråkar istället att förskjuta fokus – från de egenskaper vi försöker mäta till metoderna i sig. Vi måste acceptera hur mycket metoder påverkar våra resultat och vidareutveckla en klassificering av hur olika mätmetoder fungerar och vad de kan ge, och vi  måste också vidareutveckla de teoretiska riktlinjerna för hur vi skall integrera de ofta motsägelsefulla resultat vi får fram via olika typer av test. Om vi ser olika metoder som olika situationer, så kan vi använda dem medvetet till att belysa en egenskap ur flera perspektiv. Vi får flera mätpunkter och kan via triangulering analysera resultaten, sätta dem i ett sammanhang och till slut få fram en mer dynamisk förståelse av en persons ”om … så … signatur” – ett samtidigt dynamiskt och stabilt personlighetsmönster som forskning har svårt att fånga men som utgör en mer effektiv utgångspunkt för rekommendationer.

I praktiken är det vad psykologisk personlighetsbedömning går ut på. Att välja och integrera mätmetoder för att få fram en mer komplex och dynamisk helhetsbild av en individ är en psykologisk specialitet som kräver utbildning och mycket träning. För en organisation är det en god investering på flera plan, både i effektivitet och hållbarhet.

 

Malin Holm, ordförande, leg psykolog och konsult inom personlighetsbedömning och ledarutveckling, lärare i warteggmetoden.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

”On Methods of Knowing in Psychology”

Hur kan vi veta att vi förstått något om en annan människa, eller i alla fall att vi med våra metoder har fått en tillräcklig förståelse för att göra förutsägelser om framtida beteende i olika situationer? Människors förmåga t ex att rättvisande beskriva sig själva, eller andra, är begränsad. Vår personliga historia revideras och redigeras, saker som vi upplevt kommer vi ihåg eller inte, och våra personliga narrativ, och fakta i dem, förändras över tid. Olika testmetoder påverkar i sig vilken typ av svar som framkallas, och inte. Andras skattningar säger mycket lite om personens innersta tankar, skattningar av en själv begränsas av förmågan till introspektion och öht att minnas rätt. Tester av maxprestation som t ex WISC kan begränsas av dagsform och performancetester som Rorschach är känsliga för hur mycket personen engagerar sig i uppgiften, och säger ganska lite om värderingar och attityder.

Även om många mätmetoder inom personlighetspsykologin syftar till att undersöka fasta egenskaper eller ”traits” som om dessa vore sig lika över alla situationer, visar både forskning och erfarenhet visar att sådana egentligen inte finns. Människor varierar beroende på situationer. Vi kan vara t ex reserverade bland främlingar men utåtriktade bland vänner, eller argsinta på morgonen och lättsamma på kvällen, eller glada när vi är bland andra men få ångest i vår ensamhet. Beteendet samspelar med och påverkas av miljön.

”On Methods of Knowing in Psychology” är namnet på en föreläsning av Greg Meyer från SPA i år och den finns nu på Youtube. Meyer är en av de mer framstående forskarna idag inom personlighetsbedömning och han redogör här för några av de mest avancerade och aktuella tankarna och forskningen inom vårt område och hur ska vi egentligen gå tillväga inom personlighetsbedömning för att kunna veta något om en person? Hur vet vi att vi vet tillräckligt för att besvara t ex en remissfråga?

Meyer påminner om att det inom psykologin inte finns mätmetoder med exakta skalsteg som motsvarar exakta variationer i beteenden och som går att jämföra på det sättet. (Ändå beter vi oss inom psykologin som om de gjorde det, vilket beskrivits som en slags modern psykologis tankestörning.) Det innebär bland annat att det inte är konstigt att samma begrepp – t ex ”depression” eller ”självförtroende” – inte visar något samband över olika typer av mätmetoder. Variationerna i resultat mellan metoder kan istället ses som minst lika specifika för metoden som för det fenomen som undersöks. Inget enskilt test kan fånga hela personligheten men vi kan betrakta olika test eller bedömningsmetoder i sig som olika kontexter – vart och ett en situation, en stimulus, som framkallar vissa egenskaper eller kvalitéer.

Meyer menar att vi behöver en strukturerad klassificering av metoder där vi redovisar och räknar med varje enskild metods egenskaper, möjligheter, begränsningar och brister. Den medvetenheten är en viktig del i att välja vilket eller vilka verktyg som lämpar sig för vilken frågeställning och vilket tillfälle och hur de kan kombineras för att komplettera och belysa varandra. En central poäng är alltså att skifta fokus från att försöka ringa in fasta egenskaper eller ”traits” till vilka metoder vi har att undersöka egenskaper med, möjligheter och begränsningar med varje metod och hur våra metoder i sig påverkar vilka svar vi får.

Meyer och hans kollegor föreslår en klassificering med en bred uppdelning mellan metoder som bygger på antingen människors skattningar eller människors faktiska prestationer (performance), som sedan ytterligare delas upp i antingen skattningar av personen själv (t ex femfaktortest) eller observatörer (t ex frågeformulär riktade till anhöriga).  Prestationsbaserade metoder delas upp i antingen maximal prestation (t ex WAIS) eller typisk ”prestation” (t ex Rorschach).

En viktig och avgörande fördel som kliniken har över forskningen, enligt Meyer, är att medan forskningen håller de egenskaper som mäts konstanta, kan de i den kliniska praktiken förstås utifrån situation och kontext. Eller som Meyer uttrycker det – vi kan relatera data till kontexten och identifiera meningsfulla mönster som är på det stora hela osynliga i forskningen. Det är i dessa mönster vi kan finna en mer dynamisk förståelse. Även om miljön påverkar och människors beteende varierar beroende på situation, så är den variationen i sig relativt stabil.

Personlighet bör alltså snarare uttryckas i relativa termer eller i ”om … så … signum” (if … then … signatures) istället för i fasta egenskaper som ”extrovert” eller ”vänlig”. Genom att se olika typer testmetoder som olika kontexter kan vi alltså via triangulering komma närmare en mer dynamisk och rättvisande förståelse som grund för förutsägelser och rekommendationer, och därigenom slutligen bli lite bättre på att ”veta något om en person”.

Enjoy!

https://www.youtube.com/watch?v=VkVAnDgg6yA&t=2522s

Greg meyer http://www.utoledo.edu/al/psychology/people/faculty/meyer.html
Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

N Y H E T S B R E V – 2

Bästa medlemmar,

I juni hade vi terminens sista styrelsemöte. Protokollet kan ni läsa på hemsidan, men bland annat fortskrider arbetet med medlemsmatrikel och styrelsen prövar ett (gratis)verktyg som heter Workplace – ett slags intranät som liknar Facebook och där vi hoppas kunna ha medlemsgrupper.

Hojta gärna om någon har erfarenhet av det.

I övrigt fortsatte vi det strategiska arbetet för att nå ut, bland annat genom att göra hemsidan till ett fönster för intresserade, och även med syfte att kunna dela artiklar och inlägg.

Vi kommer bland annat att lägga ut vanliga frågor och svar. Vad betyder performancebaserade personlighetstest? Varför skall en använda flera olika typer av test i en personlighetsbedömning? Används Rorschach fortfarande?

Vi lägger bl a ut eller hänvisar till central och uppdaterad forskning.

För att berätta mer om metodernas användning i psykologers vardag, inte minst för yngre och blivande kollegor, tänker vi att publicera medlemsintervjuer kan berätta mer om när, hur och varför ni använder personlighetsbedömning och/eller performancebaserade personlighetstest.

Bifogat finner ni en intervjuguide med vilken ni kan intervjua er själva och skicka in till malin.holm@sahra.se. (Den är inte så proffsig, ni behöver nog spara ner den på er dator och döpa den) Gärna med ett foto av er. Ni måste inte vara väldigt genomtänkta – vi återkommer med förslag på slutversion. Den som istället vill slinka in och bli intervjuad har möjligheter till det i både Stockholm, Uppsala och Göteborg, där vi som just nu utgör styrelsen bor.

Det skall bli roligt att höra vad alla arbetar med!

Varma (!) sommarhälsningar

Styrelsen

I N T E R V J U G U I D E

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Mångfald och enfald i psykologisk praktik – en reflektion om psykologisk kunskap 21/5-2018

Faktoid är ett ord som kom in i SAOL för ett par år sedan och betyder: ”föreställning som hålls för sann men är felaktig”. En väl känd faktoid är t ex att en grävling inte slutar bita om den inte hör att benet bryts och att en därför bör ha ett knäckebröd i stöveln, eller att en kan få kramp om en badar direkt efter maten. Jag kom att tänka på detta när jag idag, 21/5, lyssnade på PP3 i SR som tog upp Rorschachtestet och hade bjudit in en psykolog som skulle berätta om det. Anledningen till temat var att Jordan Peele precis har släppt nyheten om sin kommande film, en skräckfilm som kommer att heta ”Us” och ska visas på biograferna om ett år. Filmen presenteras med en symmetrisk, svartvit bild där konturerna av två profiler anas. Lite som en rorschachtavla!

Ganska snart under radioinslaget märktes att den kollega som åtagit sig uppdraget att berätta om rorschachmetoden inte alls kände till den och glatt delade med sig av faktoider och lösryckta fakta som han inte kunde besvara några följdfrågor kring alls. Han visste att berätta att Rorschach inte är en ”vetenskaplig metod”. Han hade utbildats på KI och där hålls ”en hög vetenskaplig standard och då får vi inte lära oss det här”. Han hann också med att förklara att psykoanalys är gammalmodigt och inte heller uppfyller kraven på vetenskaplighet eller evidens. Både psykoanalys och Rorschach kallades för övrigt för ”flumpsykologi” i inslaget. Det nämndes också, lite raljerande, att Rorschach är en metod som psykologer behöver genomgå en utbildning i för att kunna arbeta med. Att metoden är avancerad och komplicerad tycktes alltså vara ett tecken på att den inte är vetenskaplig.

Det var trevlig radio som ofta i P3; ungdomligt, skojigt och lättsmält och kollegan gjorde bra ifrån som radiopratare, men som yrkesperson, som kollega, väcktes många frågor hos mig: Vad har hänt med kunskapsbegreppet inom psykologin; med begreppet vetenskaplighet och med vår syn på fakta?  Hur kommer det sig att en välutbildad person menar att det är förenligt med ett evidensbaserat förhållningssätt att uttala sig om en metod som personen inte alls har någon kunskap om? Är komplicerade, krävande psykologiska arbetsmetoder onödiga och ovetenskapliga? Här rörde det sig om ett väl beforskat område: Rorschachmetoden, och kunskapen finns att hämta här hemma i Sverige, idag. Ändå är det uppenbarligen inte giltig kunskap. Och han är inte ensam om att hantera sin professionalitet på det här sättet.

I maj-numret av Psykologtidningen fanns följande citat att läsa: ”All evidensbaserad psykologisk behandling är baserad på manualer eftersom behandlingsforskning går till så, därför frågar jag vid uppföljningarna om de utgår från manualer när de arbetar, annars rekommenderar jag att de åtminstone läser in sig på befintliga manualer, säger han” (uttalande av leg psykolog ang gransking av psykoterapi-leverantörer i Region Skåne).

Hur kan det vara möjligt att en kollega, i media, kan hävda att all evidensbaserad psykologisk behandling är manualbaserad?

Vårt ämne, psykologin, är relativt nytt som vetenskapligt område men att tänka om människan har varit något som vi sannolikt har ägnat oss åt sedan tidernas begynnelse. En stor del av vår samlade psykologiska kunskap har genererats utan RCT-studier och mycket av den kunskap som vi baserar vårt arbete på saknar evidens i den mening som många idag har lagt i begreppet. Ändå har vi stor nytta och användning av dessa pionjärers insatser för att pröva tankar och föreställningar som funnits om människan sedan länge. Förutom giganter som Pavlov, Bowlby, Freud finns forskare inom många andra kunskapsfält som också försöker förklara och förstå människan; inom etnologi, antropologi, sociologi, filosofi osv.

Vi försöker förstå vad det är att tänka och känna, att uppleva och förstå sig själv och andra. Sådana är de frågor som många vill få stöd och hjälp i att utforska, ibland tillsammans med en psykolog. Att möta en annan person som kommer till mig med ett lidande, en fråga, en oro kräver att jag som behandlare har kunskap om en mängd olika områden som rör psykologi. Jag behöver vara väl insatt i anknytningsteori, inlärningsteori, socialpsykologi, utvecklingspsykologi, personlighetspsykologi, vetenskapsteori osv för att kunna hantera och bearbeta det som händer i samtalet.

Det narrativ som gäller generellt i samhället idag är att det enbart är KBT som är evidensbaserat, och är den enda psykologiska behandlingsmetod som hjälper vid psykiska lidanden. Många gånger möter vi patienter eller klienter som inte vill ha psykologisk behandling; de vill ha KBT vilket för många människor idag har blivit samma som psykologisk behandling. Men en erfarenhet som jag delar med många andra psykologer är att vi också möter många som berättar att de fått god hjälp av KBT; nu kan de gå till jobbet och klara en vardag, men de mår fortfarande inte bra och undrar om det finns hjälp att få. Och visst finns det det!

Den massiva kritiken mot metoder och teorier inom det psykodynamiska fältet har skapat ett stort behov av ”bra” forskning vilket har lett till att vi idag har en god evidens även med kvantitativa mått för mycket av det vi gör. Vi som lärt oss behärska metoder som vi i vår kliniska vardag vet är verksamma och användbara behöver, när vi utsätts för kritik, samla in data som våra kritiker kan förstå och förhoppningsvis även ta till sig. Därför finns det idag mängder av studier som påvisar att både den psykodynamiska teorin och rorschachmetoden är användbara i rätt sammanhang, med rätt utövare. Metoderna omprövas ständigt, vidareutvecklas och modifieras när så behövs, utifrån forskningsresultat. Dessa forskningsresultat kommer från studier där metoden anpassats efter det som ska undersökas: ibland är det RCT-studier, ibland kvalitativa metoder. Allt behövs för att vi ska lära oss mer om människan.

Rorschach-metoden är en sådan metod som har kritiserats för allt möjligt. Det har skrivits böcker om hur farlig metoden är och det har till och med ställts krav på att den ska förbjudas, både i USA och i Sverige. För många år sedan (2005)  ledde detta till att man i USA lät en oberoende forskare titta på den samlade kunskapen om Rorschach och detta landade i ett ”White Paper” (”The status of the Rorschach in clinical and forensic practise: an official statement”) som menade att det inte fanns någon grund för ett förbud. Tvärtom stod sig Rorschach mycket väl i relation till övriga metoder för att undersöka personlighet.

I min kliniska vardag ser jag det som självklart att informera mig om min patient, så bra som möjligt, för att utifrån denna information kunna ge behandlingsrekommendationer. Utifrån den person som jag lär känna väl (dvs diagnostik) kan jag med relativt stor säkerhet föreslå KBT, BT, PDT eller eventuellt fokus på sociala insatser och veta att jag har matchat ett individuellt behandlingsbehov med rätt form av behandling. Denna rekommendation har ofta ganska lite med den eventuella psykiatriska diagnosen att göra och baseras framförallt på personens motivation, kognitiva förmåga, tidigare erfarenheter, förväntningar, sociala situation osv. I denna bedömning är ofta Rorschach, tillsammans med flera andra bedömningsmetoder, en viktig beståndsdel. Jag använder de metoder jag behärskar och behöver använda för att tydliggöra problematik och resurser hos just den person jag möter.

Kanske behöver dagens psykologstudenter få mer kunskap om evidensbaserad praktik än ett ensidigt fokus på evidensbaserade metoder? Metoderna står inte för sig själva utan samtliga utredningsmetoder kräver en duktig, erfaren psykolog med kunskap om hur ett psykologiskt test ska administreras och tolkas och inte minst hur relationella aspekter påverkar utfallet. Min definitiva uppfattning är att människor generellt är komplexa varelser och att varje individ både har gemensamma drag med oss andra men samtidigt är unik, och därför krävs att vi utökar vår behandlingsrepertoar istället för att begränsa den, vilket tycks vara en trend sedan en tid tillbaka. Titta på socialstyrelsen rekommendationer när det gäller behandling av depression t ex! Rorschachmetoden är väl anpassad för att fånga in det unika. Det är inte en metod för att kategorisera i psykiatriska grupper eller diagnosticera i kategorier utan används för att förstå det unika hos en person.

Totalitära idéer har idag ett starkt genomslag både i samhället i stort och inom vårt arbetsfält. Idag, 21 maj, är det Världsdagen för kulturell mångfald för dialog och utveckling, en dag som proklamerats av FN. Och visst är det slumpen som spelade in när radioreportaget råkade sammanfalla med denna dags tema. Slumpen är ju ofta en parameter att räkna med när vi ska förutsäga och förstå. Men värnandet om kulturell mångfald och en förhoppning om dialog och utveckling är viktigt för mig. Min önskan är att vi psykologer arbetar hårt och målmedvetet för att klara av att hantera människans psykologiska mångfald. Med vår kompetens, professionalitet och fortutbildning följer ett ansvar att värna om just detta.

Cecilia Kallenberg, leg psykolog/psykoterapeut, privatpraktiserande, bland annat som lärare i rorschachmetoden enligt både Exner och R-PAS.

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

N Y H E T S B R E V – 1

N Y H E T S B R E V – 1

Bästa medlemmar,

Så har vi nytt namn och kan börja resan mot att bli en förening för alla som arbetar med fördjupade personlighetsbedömningar inom olika områden.

Vi vill göra hemsidan till ett nav i att kunna dela och sprida texter och utbildningar, men också att kunna hitta varandra.

Kom gärna med idéer om vad som skulle vara värdefullt, men till att börja med har vi tänkte på några saker som skulle kunna vara till nytta för er medlemmar:

  • Möjlighet att annonsera med namn var ni finns och eventuellt erbjuder för tjänster.
  • Medlemmar kan också annonsera relevanta utbildningar och sammankomster på sidan.
  • Medlemssidor endast för medlemmar med:
    • Medlemsmatrikel, inte minst för att upptäcka vilka som finns på lite närmare håll
    • Ämnesfora för t ex Rorschach- och Warteggtestet där medlemmar kan diskutera t ex scoring och tolkningsfrågor med varandra.

För syftet finns ett kontaktformulär under ”Föreningen/Bli medlem” på hemsidan.

Glöm inte att betala medlemsavgift och bjud in dem ni tror också är intresserade av att vara med och bidra till att göra föreningen till en tydlig plats för att dela kunskap om och värdet av att försöka förstå människan bortom diagnoser och algoritmer.

Med varma hälsningar

Styrelsen

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The Crisi Wartegg System (CWS) Manual for Administration, Scoring, and Interpretation

The Wartegg Drawing Completion Test (WDCT) is a semi-structured, graphic, performance-based personality test, created by Ehrig Wartegg (1939). With a foundation in Gestalt and Psychodynamic theory, the WDCT has been used widely throughout Europe, South America, and Japan, but only recently has become available in the United States. Initial scoring systems for the WDCT were considered cumbersome and lacked research-driven validation. In response to these factors, Alessandro Crisi, following years of clinical practice and research, developed the Crisi Wartegg System (CWS; 1998, 2007), a normed and standardized administration, scoring, and interpretation system for the WDCT. Over the past three decades, Dr. Crisi has refined and expanded the CWS through research, broadening the scope of the measure, and increasing the accessibility of the system to clinicians. This manual provides a comprehensive guide to the CWS, made available to English-speaking clinicians for the first time.

https://www.routledge.com/product/isbn/9781138566880?source=igodigital

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Boktipset: Rorschach Assessment of Psychotic Phenomena, By James H. Kleiger

: Clinical, Conceptual, and Empirical Developments.

With the publication of the present volume, we are even more indebted to Dr. Kleiger for the single best introduction to a century of theory and research on applications of the Rorschach to an understanding of disordered thinking. Of particular importance in this regard is his inclusion of recent cutting-edge applications of the technique such as the Rorschach Performance Assessment System (R-PAS) and abbreviated card set methods. Yet what is most significant about the book is that it is not simply an updated, second edition of his earlier work. Rather, it has been an occasion for reexamining and deepening his analyses of a host of critical issues, For example, he offers readers a multidimensional conception of disordered thinking, moves beyond the focus of Rorschach scores to an appreciation of their linkage to a host of psychological, psychoanalytic, developmental, and neuropsychological concepts, and suggests more sophisticated clinical applications of the Rorschach to the diagnoses of psychotic conditions. Supplanting its predecessor, Dr. Kleiger’s new work is now the essential reference for researchers and clinicians with serious interest in the Rorschach and the study and treatment of disordered thinking. ur förordet av Martin Leichtman

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail