Från projektiv till performancebaserad, till …

Performancebaserade personlighetstester (PPT) är testmetoder som har det gemensamt, att de kräver att resondenten utför en uppgift som är utformad för att framkalla information om personligheten i handling (Viglione, 2010). Det kan vara till exempel att avsluta en mening, berätta en historia, eller beskriva en visuellt stimuli i ord. Uppgiften är som regel ofullständig, motsägelsefull eller dubbeltydig och respondenten måste förlita sig på sig själva i formulerandet av en lösning. Det maximerar effekten av individens egna tolkningar, bearbetningar och personlighet, på hens prestation (performance).

PPT föddes för snart 100 år sedan, inspirerade av de personlighetsteorier som var aktuella runt det förra sekelskiftet. PPT hade till syfte att framkalla omedvetna tankar eller känslor som påverkar perception och meningsskapande. Länge beskrevs dessa tester som ”projektiva” utifrån tanken att omedvetna föreställningar och påverkan skulle leta sig in i svaren. Det speglade teoretiska antaganden bakom tolkningen snarare än testernas performancebaserade natur, och det visade sig svårt att påvisa objektiva samband mellan testresultat och djupare omedveten dynamik, och resultaten var ojämna och svåra att replikera. Inledningsvis hade också de tester som fortfarande används idag, som t ex Rorschach och TAT, vaga normer för administration, scoring och tolkning.

Trots dessa problem så möjliggjorde testmetoderna unika svar som kunde säga något om respondentens unika livserfarenhet. De var inte tvungna att följa ett påtvingat språk för att beskriva sina perspektiv – de kunde använda sitt eget språk. De ombads inte att skatta sig själva – en testledare observerade och registrerade deras svar och gjorde en oberoende utvärdering med hänvisning till externa kriterier eller normer.

Värdet av performancebaserade personlighetstest

Martin och Frackowiak sammanfattar i en artikel från 2016 de främsta vinsterna med PPT, som också går förlorade när testerna används allt mindre bland annat eftersom de betraktas som svårare att lära sig och framför allt mer tidskrävande.

För det första kan PPT ibland vara det enda sättet i en utredning att upptäcka och förstå viktiga psykologiska problem och dysfunktioner, som  till exempel vid dissocierade tillstånd, inklusive trauma och utvecklingstrauma (Finn, 2007). Idag finns fMRI-studier (Bucheim et al, 2009, Asari et al, 2010, Giromini et al, 2017) som visar att PPT kan få tillgång till högersidig aktivitet i hjärnans limbiska system, och information som hjälper bedömare att observera fenomen som är svåra att få indikationer om med andra metoder, och inte går att upptäcka med självskattningsintrument.

Performancebaserade testmetoder är också möjliga att använda terapeutiskt för att ge klienter möjlighet att se sina problem med nya ögon. Denna användning av psykologiska tester har utvecklats av bland andra den amerikanske psykologen Stephen E Finn, som är väl känd och uppskattad av psykologer verksamma inom klinisk bedömning i Sverige. I Psykologtidningen 2015 beskrivs hur Therapeutic Assessment (TA), förenar utredning och psykoterapi i en process som kan kallas utredning som djuplodande korttidsterapi  (Lillieroth, 2015). I forskningsartikeln refereras en rad studier och gynnsamma forskningsresultat för bland annat öppenvårdspatienter, suicidala patienter, patienter i slutenvård, psykotiska patienter, patienter med personlighetssyndrom och suicidala krigsveteraner.

Inte bara i kliniska sammanhang, utan även inom arbetslivet och i organisationsutveckling, inleds utvecklingsinsatser med t ex chefer ofta med en slags terapeutisk bedömning (se DelGiudice, Yanovsky, & Finn, 2014). Även här används performancebaserade och andra testdata för att öppna upp låsningar, öka självkännedom och möjliggöra förändring och personlig utveckling (Church et al., 2016; Moyle & Hackston, 2018).

Vad beträffar mer specifika diagnostiska vinster med PPT inom området psykossjukdomar konstaterar James H. Kleiger, psykiatriker och auktoritet inom psykosområdet: ”Despite criticism about what is wrong or lacking in the Rorschach, advocates of the CS and R-PAS have steadfastly demonstrated the scientific validity of the Rorschach in assessing psychotic phenomena”. (Kleiger, J.H., 2017, s. 280). 2015 medgav de mest framträdande kritikerna av Rorschachmetoden (Wood et al, 2015) “First, we agree there is compelling evidence that 4 categories of cognitive scores-the ”Rorschach cognitive quartet”-are related to cognitive ability/impairment and thought disorder”.

Ordet ”performance” har alltid varit svårt att översätta till svenska i psykologtestsammanhang. Prestationsbaserade personlighetstest låter inte riktigt rätt. Uppgiftsbaserade är ju faktiskt var de är. Eller rätt och slätt psykologiska test?

Referenser

Asari, T., Konishi, S., Jimura, K., Chikazoe, J., Nakamura, N., & Miyashita, Y. (2010). Amygdalar modulation of frontotemporal connectivity during the inkblot test. Psychiatry Research: Neuroimaging, 182, 103-110.

Buchheim, A., George, C., Kachele, H., & Walter, H. (2006). Measuring Adult Attachment Representation in an fMRI Environment: Concepts and Assessment. Psychopathology, 39,136-43.

Church, A.H., Fleck, C.R., Foster, G.C., Levine, R.C., Lopez, F.J., & Rotolo, C.T. (2016). Does purpose matter? The stability of personality assessments in organization development and talent management applications over time. Journal of Applied Behavioral Science, 52, 450–481.

DelGiudice, M.J., Yanovsky, B., & Finn, S.E. (2014). Personality assessment and feedback practices among executive coaches: In search of a paradigm. Consulting Psychology Journal: Practice and Research, 66, 155–172.

Finn, S. E. (2007). In our clients’ shoes: Theory and techniques of Therapeutic Assessment. Mawah, NJ: Earlbaum

Giromini, L., Viglione, D. J., Zennaroa, A., & Cauda, F. (2017). Neural activity during production of Rorschach responses: An fMRI study. Psychiatry Research: Neuroimaging, 262, 25–31.

Kleiger, J.H. (2017). Rorschach assessment of psychotic phenomena: Clinical, conceptual, and empirical developments. New York, NY, US: Routledge/Taylor & Francis.

Lillieroth, L. (2015). Therapeutic Assessment – utredning som intensiv korttidsterapi. Psykologtidningen 2015(2), 26-29

Martin, H, & Frackowiak, M. (2017). The value of projective/performance-based techniques in therapeutic assessment. M SIS Journal of Projective Psychology & Mental Health, 24, 91-95.

Meyer, G.J., Viglione, D.J., Mihura, J.L., Erard, R.E., & Erdberg, P.  (2011). Rorschach Performance Assessment System: Administration, Coding, Interpretation, and Technical Manual. Toledo, OH: Rorschach Performance Assessment System.

Moyle, P., & Hackston, J., (2018). Personality Assessment for Employee Development: Ivory Tower or Real World? Journal of Personality Assessment, 100, 507-517.

Viglione, D.J. (2010) Performance‐Based Personality Measures, In Corsini Encyclopedia of Psychology. Vol. 3, 1192-1194

Wood, J.M., Garb, H.N., Nezworski, M.T., Lilienfeld, S.O. & Duke M.C. (2013). A second look at the validity of widely used Rorschach indices: comment on Mihura, Meyer, Dumitrascu, and Bombel. Psychological Bulletin, 141, 236-249.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

”On Methods of Knowing in Psychology”

Hur kan vi veta att vi förstått något om en annan människa, eller i alla fall att vi med våra metoder har fått en tillräcklig förståelse för att göra förutsägelser om framtida beteende i olika situationer? Människors förmåga t ex att rättvisande beskriva sig själva, eller andra, är begränsad. Vår personliga historia revideras och redigeras, saker som vi upplevt kommer vi ihåg eller inte, och våra personliga narrativ, och fakta i dem, förändras över tid. Olika testmetoder påverkar i sig vilken typ av svar som framkallas, och inte. Andras skattningar säger mycket lite om personens innersta tankar, skattningar av en själv begränsas av förmågan till introspektion och öht att minnas rätt. Tester av maxprestation som t ex WISC kan begränsas av dagsform och performancetester som Rorschach är känsliga för hur mycket personen engagerar sig i uppgiften, och säger ganska lite om värderingar och attityder.

Även om många mätmetoder inom personlighetspsykologin syftar till att undersöka fasta egenskaper eller ”traits” som om dessa vore sig lika över alla situationer, visar både forskning och erfarenhet visar att sådana egentligen inte finns. Människor varierar beroende på situationer. Vi kan vara t ex reserverade bland främlingar men utåtriktade bland vänner, eller argsinta på morgonen och lättsamma på kvällen, eller glada när vi är bland andra men få ångest i vår ensamhet. Beteendet samspelar med och påverkas av miljön.

”On Methods of Knowing in Psychology” är namnet på en föreläsning av Greg Meyer från SPA i år och den finns nu på Youtube. Meyer är en av de mer framstående forskarna idag inom personlighetsbedömning och han redogör här för några av de mest avancerade och aktuella tankarna och forskningen inom vårt område och hur ska vi egentligen gå tillväga inom personlighetsbedömning för att kunna veta något om en person? Hur vet vi att vi vet tillräckligt för att besvara t ex en remissfråga?

Meyer påminner om att det inom psykologin inte finns mätmetoder med exakta skalsteg som motsvarar exakta variationer i beteenden och som går att jämföra på det sättet. (Ändå beter vi oss inom psykologin som om de gjorde det, vilket beskrivits som en slags modern psykologis tankestörning.) Det innebär bland annat att det inte är konstigt att samma begrepp – t ex ”depression” eller ”självförtroende” – inte visar något samband över olika typer av mätmetoder. Variationerna i resultat mellan metoder kan istället ses som minst lika specifika för metoden som för det fenomen som undersöks. Inget enskilt test kan fånga hela personligheten men vi kan betrakta olika test eller bedömningsmetoder i sig som olika kontexter – vart och ett en situation, en stimulus, som framkallar vissa egenskaper eller kvalitéer.

Meyer menar att vi behöver en strukturerad klassificering av metoder där vi redovisar och räknar med varje enskild metods egenskaper, möjligheter, begränsningar och brister. Den medvetenheten är en viktig del i att välja vilket eller vilka verktyg som lämpar sig för vilken frågeställning och vilket tillfälle och hur de kan kombineras för att komplettera och belysa varandra. En central poäng är alltså att skifta fokus från att försöka ringa in fasta egenskaper eller ”traits” till vilka metoder vi har att undersöka egenskaper med, möjligheter och begränsningar med varje metod och hur våra metoder i sig påverkar vilka svar vi får.

Meyer och hans kollegor föreslår en klassificering med en bred uppdelning mellan metoder som bygger på antingen människors skattningar eller människors faktiska prestationer (performance), som sedan ytterligare delas upp i antingen skattningar av personen själv (t ex femfaktortest) eller observatörer (t ex frågeformulär riktade till anhöriga).  Prestationsbaserade metoder delas upp i antingen maximal prestation (t ex WAIS) eller typisk ”prestation” (t ex Rorschach).

En viktig och avgörande fördel som kliniken har över forskningen, enligt Meyer, är att medan forskningen håller de egenskaper som mäts konstanta, kan de i den kliniska praktiken förstås utifrån situation och kontext. Eller som Meyer uttrycker det – vi kan relatera data till kontexten och identifiera meningsfulla mönster som är på det stora hela osynliga i forskningen. Det är i dessa mönster vi kan finna en mer dynamisk förståelse. Även om miljön påverkar och människors beteende varierar beroende på situation, så är den variationen i sig relativt stabil.

Personlighet bör alltså snarare uttryckas i relativa termer eller i ”om … så … signum” (if … then … signatures) istället för i fasta egenskaper som ”extrovert” eller ”vänlig”. Genom att se olika typer testmetoder som olika kontexter kan vi alltså via triangulering komma närmare en mer dynamisk och rättvisande förståelse som grund för förutsägelser och rekommendationer, och därigenom slutligen bli lite bättre på att ”veta något om en person”.

Enjoy!

https://www.youtube.com/watch?v=VkVAnDgg6yA&t=2522s

Greg meyer http://www.utoledo.edu/al/psychology/people/faculty/meyer.html
Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Öppet styrelsemöte måndag 26 juni, 18.00, för samtliga medlemmar

Vi har vårt sista styrelsemöte före sommaren måndag 26 juni, 18.00, och bjuder in samtliga medlemmar till detta.

Vi har börjat en diskussion om föreningens framtid som det är angeläget att också ni deltar i. Varför finns föreningen? Vi vill utbilda, sprida information, dela forskningsläget men också påverka och bilda opinion. Vad kan vi göra för att tydligare igen ta plats inom psykologkåren, inom vård och behandling och på universiteten. Hur många arbetar idag med personbedömningar på ett mer heltäckande sätt? Hur kan vi använda sociala medier, Facebook etc. Behövs det en förening eller räcker det med diskussionsforum? Eller både en Rorschachförening som specifikt värnar denna metod samt ett mer öppet diskussionsforum på nätet som mer övergripande driver frågan om test, personbedömning och personlighetstestning. Ska föreningen byta namn? Om vi ska ta en tydlig plats på psykologidagarna om två år hur ska vi då strategiskt jobba redan idag? Hur tar vi debatten och forskning och evidens?

Detta är ett exempel på frågor vi idag diskuterar i styrelsen. Kom och gör din röst hörd måndag 26 juni, 18.00. Åsögatan 148, Sahlberg Analys & Urval, Stockholm. Vi undersöker möjligheten att vara med på Skype och t ex livechatta. Det går också bra att maila synpunkter och idéer.

Bästa Hälsningar

Björn

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail